2006-01-11
Till utrikesminister Laila Freivalds (s)
Fackliga och demokratiska rättigheter i Iran
Den 22 december fängslades ledaren för busschaufförernas fackförening i Teheran, Mansour Ossanlu, tillsammans med flera andra fackligt aktiva chaufförer. Anledningen till arresteringen var att busschaufförerna bl.a. krävt att en del säkerhetsåtgärder skulle införas. Passagerarna på bussarna betjänas endast av chauffören som var både bussförare och biljettförsäljare.
Enligt de islamiska regler som föreskrivs i Iran får kvinnor och män inte vistas på samma ställe under en bussfärd. Kvinnorna måste därför stiga på bak i bussen och männen där fram. Det blir därmed omöjligt för chauffören att vara fram och bak i bussen när biljett skall genomföras.
Busschaufförernas fackförening kräver nu extrapersonal i form av biljettförsäljare på bussarna. Facket kräver även att chaufförerna skall få ut sina löner i avtalad tid. Samtliga av de arresterade bussförarna var medlemmar i styrelsen för chaufförernas fackförening.
Efter omfattande internationella protester släpptes flera av dem. Men Ossanlu släpptes inte ur fängelset. Det iranska rättsväsendet tar sig alltmer absurda former. De krav som framfördes av den fackliga organisationen kan knappast anses som särskilt omstörtande. Att hålla ingångna avtal om arbetsförhållanden och löner torde vara en självklarhet. Att kräva extrapersonal torde vara ett krav som gagnar inte bara chaufförerna utan även allmänhetens säkerhet.
Jag vill fråga utrikesministern Laila Freivalds:
Vad avser ministern att göra för att understödja Ossanlus och andra iranska
arbetares mänskliga och demokratiska rättighet att bedriva facklig verksamhet?